Whataya gonna do? Sparkle me to death?

Och igår hade vi bokbål...



Burn, Twilight, Burn!!!

Jag vet att bränna böcker är fel och så... MEN, jag tycker twilight förtjänar det. Dem böckerna har förstört synen på vampyrer totalt. Vampyrer ska inte glittra i solen och definitivt inte sakna huggtänder, come on.
Dessutom är Stephenie inte ens en bra författare. Säg vad ni vill om den saken men då har ni inte läst riktiga böcker.


Marble Shoes..



GIVE ME!!!! Jag och min sko obsession... 399 kr.. får se om jag klickar hem dem.

It's over...



My tears run down like razorblades
And no, I'm not the one to blame
It's you ' or is it me?
And all the words we never say
Come out and now we're all ashamed
And there's no sense in playing games
When you've done all you can do

I lose myself in all these fights
I lose my sense of wrong and right
I cry, I cry
It's shaking from the pain that's in my head
I just wanna crawl into my bed
And throw away the life I led
But I won't let it die, but I won't let it die

Another monday evening.

Seriously, im exhausted!

skolan tar lite död på mig även om vi typ inte gör ett skit. Två lektioner idag. Ena redovisade vi våra böcker. Hade inte läst boken utan bara skumläst genom på wikipedia så den redovisningen sög för jag var inte ett dugg föreberedd, haha.

På svenskan tittade vi klart på hemsöborna som är skriven av August Strindberg. Sen blev det en kort liten diskussion med typ sammanfattningen "Akta er för människor med mustasch" och "Fan vad fula dem var ;) ...

Nu har jag precis pluggat psykologi, kapitlet perception. Inte ett dugg kul att plugga det eftersom vi hade provet för typ 4 veckor sen men ja... jag gillar att skolka, hmhm. Dags att börja dyka upp till proven i alla fall.

Men vet ni vad?

Jag gillar Rihanna. Hon är seriöst grym. Hennes nya album är typ hennes bästa hittils och hennes stil. Behöver vi ens gå in på det? Wow, alltså. Hon är så fett grym alltså!


Vänskap

Jag kom bara och tänka på en sak... Nu som ungdomar knyter vi ju väldigt många vänskapsband. Vänskapsband som kanske bara håller i något enstaka år, men vissa håller så mycket längre. Men hur många håller egentligen hela livet?

Ibland tittar jag runt bland mina vänner och undrar. Undrar hur många av dessa jag kommer fortsätta hålla kontakten med efter gymnasiet, när vi alla går skilda vägar? Jag vet redan att dem jag inte går med längre har ansträngts så mycket att det inte ens är samma sak längre. Det är nästan som att minnena håller ihop oss.

Jag är nyfiken på om jag verkligen har knutit något livslångt vänskapsband redan eller har jag inte träffat en människa som kommer finnas där genom hela min resa?

Jag trodde jag var så säker på vilka som egentligen var mina riktiga vänner men nu på sistone har det visats sig att nästan alla dem har försvunnit i mitt liv, så vad kan jag egentligen förvänta mig då utav framtiden? Kommer jag ens ha tid för att hitta riktiga vänner eller kommer mitt liv bestå av vänner som kommer och går?

Min mamma har en bästa vän sen hon var 5 år och deras vänskap klarade av 17 års frånvarande. Dem såg inte varandra och pratade inte ens med varandra på 17 år men sen när dem träffades igen så var det som om bara en dag hade passerat. Vänskapen var lika stark som den var tidigare.

Det är precis så jag vill ha med mina vänner. Jag vet att även om en väldigt lång tid passerar så ska jag ha kvar dem vid min sida. Men är det ens möjligt längre?

Är vänskap verkligen samma sak som det var förr i tiden?

Lördag...

Det märks att mamma är hemma nu. För det enda jag gör är att äta och jag har inte varit såhär mätt sen hon åkte, vilket också säger en hel del. Annars har jag gått hungrig det senaste halvåret trots att jag har ätit typ hela tiden. Men det är skillnad på mat och mat.


A week has passed by..

Det är sjukt. En vecka sen jag såg TH i Göteborg. Men det känns som en evighet sen. Det var en vecka sen jag verkligen var glad. Riktigt glad, inte så där fejkat glad som jag går runt och är annars.

I en vecka har jag kämpat med saknaden. Kämpat med tanken av att inte veta när jag ser dem nästa gång. Det gör ont, men inte som vanligt. Det är ingen direkt ångest men det känns inte som en normal saknad heller. Jag kan inte definiera smärtan längre.

Jag kommer ihåg när jag stod i kön och det var minusgrader ute och man muttrade tyst för sig själv att skolan skulle varit bättre, men efter konserterna skulle jag lätt ställt mig i kylan igen bara för att få se om dem igen.

Att vänta är nog det mest jobbiga som finns i världen och det vi slösar mest tid på. Och nu börjar en lång väntan igen. Väntan på att få veta när jag ska se dem nästa gång igen.

It hurts so bad...


Vem är bra på röj här?!


Rude boy



Det var ju ett tag sen man la upp musik, så här har ni!

Jag älskar Rihannas nya album så (:

Typezilla inc.

Tänkte visa upp t-shirten som kom hem i lördags. Har inte testat den förrän nu typ, haha.


Dåligt ljus, men det var bara en snabb bild.

This life is so sick...

Jag dör alltså. Jag har sån extrem sömnbrist att det verkligen tar död på mig. Vi hade EN endaste lektion idag, och vi tittade på film och jag har verkligen ingen energi kvar längre.

Dessutom hjälper det inte att jag typ vägrar äta heller. Jag är så less på all äckelmat. Jag har helt seriöst inte ätit hemlagad mat sen i julas typ. Just därför jag typ inte blivit sjuk efter konserterna/resorna. Just för att min kropp var redan van vid dålig mat.

Men nu har jag verkligen förbrukat min sista droppe av energi och jag orkar verkligen inte. Jag bloggar typ... senare om resan till Stockholm. Typ när jag har fått i mig lite mer energi, urk.

Det värsta är att jag har haft sånna här sömnproblem innan och det är inte ett dugg kul att sova bort hela jävla fritiden bara för att orka med skolan.

Tokio Hotel i köpenhamn

Vi köade i i fem dagar/fyra nätter utanför Forum i köpenhamn. Vi skulle egentligen varit där typ 8 på morgonen men vi försov oss så vi var där typ 11 istället, haha!

Hade varit pisse mycket problem innan typ om att man inte fick köa osv... Danskar hade varnat oss och hotat oss att om vi dök upp före någon dansk så skulle dem ringa polisen, vilket gjorde oss snäppet orolig. Iaf, så dök vi upp och vi var inte dem första. Fick nr 9 och 10 där. Vi slog upp tältet, vilket också var förbjudet... Men vi orkade inte bry oss så vi fick värsta dåliga starten med danskarna(Som inte ens köade!!!!) Men polisen kom förbi på lördagen och vinkade åt oss när vi satt uppe med stormkök, ljus OCH tält!!! allt är typ förbjudet men dem brydde sig inte så.. xD

Gjorde typ ingenting alls i kön. Vi sov, åt, och gick och la oss igen typ. Tror vi var dem enda som sov typ som man skulle. Vi gick och la oss typ 10, och vakna sen typ halv 11 nästa morgon!

Sen blev det ytterligare bråk i kön då några tjejer hade varit inne på danska forumet och sagt att vi var typ aggressiva, hysteriska och typ försökte ta över kösystemet, när det enda vi hade gjort var att typ försöka styra upp det lite. Då blev jag förbannad och gick till internetcaféet på stationen och skrev ett långt inlägg tillbaka och det tog typ 3 timmar och sen så kom danskarna fram och bad om ursäkt för att vi hade fått reda på vad dem skrev. Lite knäppt att vi inte tog upp det i själva kön, men ja... Lika barn leka bäst.

Dagarna passerade och plötsligt var det måndag. Vakterna kom och tvinga ut oss så vi var tvungna att sitta utanför taket och det snöade. I dem där jävla inhägnaderna som jag hatar. Man ser ut som djur i burar typ. Det var svinkallt och då failade även kösystemet. Vi försökte prata med vakterna och ordna upp det men dem skulle göra som dem alltid gjort. Och vad hände?

Kaos.

Insläppet gick käpprakt åt skogen. Folk stod och grät innan för det var sån jävla hysteri och panik. Det var fan det värsta jag har varit med om, och vi hade ren tur att vi kom så långt fram för det var ingen jävla ordning alls. Vi hamnade i alla fall på första raden på catwalken. Eller ja, jag och Elin hamna där. B2 tappade bort oss så hon stod på Georgs sida längst fram.
Det var verkligen inte värt att köa för ett sånt insläpp. Inte när folk sprang, stängslena trillade omkull och det var ren anarki.

Konserten var helt insane. Jag var helt borta dem 2 första låtarna. Killarna var så sjukt snygga och energin från dem... helt otroligt. Dem spelade den tyska setlisten och jag vet inte ens vad jag säga mer om den. Går inte att beskriva hur jävla bra det var. Inte för att tala om hur mycket jag grät under geisterfahrer.

Efter konserten hittade vi alla varandra igen och så var man helt hysterisk typ. Stod typ och hoppade och skrek av lycka.

Sen blev det raka vägen hem till malmö för att sova i 6 timmar innan det var dags att åka vidare.

Jag orkar inte...

Jag är ledsen men jag orkar inte blogga alltså. Har typ en rejäl svacka just nu i livet.
Igår satt jag och grät typ hela dagen efter Bea stack. Det känns så konstigt att inte ha fler Tokio Hotel konserter inplanerade.

Jag kan inte lyssna på musiken för jag börjar gråta då, men om jag inte lyssnar får jag ångest. Dessutom är jag så sjukt trött.

Jag återkommer senare när jag känner att jag har lust att berätta om konserten. OM inte B2 typ... skriver något.

Tokio Hotel - Stockholm 4/3-2010

Så sjukt bra konsert alltså!!! finner inga ord för hur bra dem är live! :D

Slänger upp lite bilder nu när ja väl är hemma igen efter denna resa. Skriver mer senare om vad som hänt.






Tokio Hotel 1/3-2010

Dem var så sjukt bra. Går inte att förklara alltså.
Vi fick den tyska setlisten i Danmark vilket gjorde mig sjukt glad. Att få höra geisterfahrer live <3 :D

Sen så blev vi polare med deras busschafför och han erbjöd oss konsertbiljetter till sthlm xD fattar ni hur coolt det är? XDD

Nej, nu hinner jag inte skriva mer... måste packa om lite för vi ska snart ta tåget upp till sthlm.


RSS 2.0