Chiclit
Efter att ha gjort mig klar imorse hade jag drygt 20 minuter över innan jag skulle bestämma om jag skulle till skolan eller ej. Så jag bestämde mig för att börja läsa en av 20 böcker som jag har på min lista att läsa. Eftersom det var "tidigt" så tyckte jag att jag kunde börja med något lättsamt, dvs chiclitteratur. Efter att ha läst 20 sidor insåg jag att jag inte ville sluta läsa så jag sket i skolan, enkelt sagt.
Jag skrattade, grät, skratta lite till, storlipa, smålog, grät, och sen glädjetårar. Snacka om charmig bok! När jag väl skrattade fick jag lägga undan boken för jag skrattade för mycket och när jag grät så satt jag och bad mig själv att rycka upp mig men jag kände verkligen med huvudpersonen, så typiskt.
Varför kan inte skolan tvinga oss läsa sådana böcker istället för dessa djupa och tunga böcker? Jag väljer faktiskt hellre något lättläst än Fjodor Dostojevskijs romaner som vi ska tvingas läsas. Urk alltså... Men jag vet även att de tunga böckerna också kan vara väldigt bra men ja... dem lockar inte mig. Jag lockas inte av en bok som känns jobbig och där jag måste analysera så himla mycket att jag egentligen glömmer bort själva läsupplevelsen.
Och det värsta var att efter att jag hade läst ut boken kände jag mig så pass inspirerad att jag faktiskt gjorde läxa vilket jag ALDRIG, och då menar jag ALDRIG annars skulle få för mig att göra.
/B1
